...this isn't goodbye, cause I swear I won't cry! Sådär sjöng dom, Westlife. Vi hade en fantastisk kväll och jag kommer minnas konserten i resten av mitt liv, det kan jag garantera. Två timmars skratt/skrik/gråtfest, jag kände mig som en trettonåring igen och det var så härligt! I nästan 14 år väntade jag, och två timmar gick fruktansvärt fort. Det var ungefär tio grader varmt och jag frös så mycket att hela kroppen skakade och tänderna skallrade... Hur som helst var det den bästa kvällen på väldigt, väldigt länge... Jag ska skriva ett ordentligt inlägg imorgon, och berätta om resten av helgen, men nu är jag så trött så jag håller på att somna med datorn i knät. Godnatt!